Jag vilar mig mot några kuddar på mitt yogaloft och njuter. Utanför viner vinden men här inne hörs det lite svag musik från min dotters mobil. Hon har somnat här bredvid på några kuddar. Jag hör hennes andetag och tänker att det var inte så länge sedan hon var liten och hade behov av mig. Nu är det jag som har behov av henne. Få ta del av hennes klokhet och genuina välvilja.
Jag älskar detta utrymme, det är magiskt och har en sådan rofylld karaktär. Jag var här en sväng i förmiddags och körde igenom ett yogapass, ville inte gå härifrån. Hur kan en plats innehålla så mycket goda känslor. Kan en det bero på att min man ville ge mig något värdefullt när han hjälpte mig att bygga det? Är det hans goda avsikter som sitter i väggarna?
Jag är så tacksam för allt livet gett mig. Tacksam för att jag fått verktyg som kan hjälpa andra förändra saker som inte gör dem gott. Att jag får dela med mig och få andra människor att må väl. Det är en gåva större än mycket annat.
Jag reflekterar över vad ledarskapsutbildninen torsdag-fredag gav mig. Framförallt gav den mig en insikt över hur betydelsefullt det är att ge av sig själv. Vi avslutade dagarna med att ge varandra feedback och så här i efterhand hade jag velat ge så mycket mer. Jag fick så otroligt mycket själv. Den största gåvan är att få ge. Ge möjlighet till en annan själ att få utvecklas och få ro i sitt inre. Jag hade kunnat ge mer tänker jag nu. Jag fick möjlighet att lära känna personer jag tidigare inte mött och några som jag stött på tidigare fick möjlighet att ge ett djupare intryck.
Nu börjar det mörkna ute, snart är det dags att gå in och börja på kvällens middag. Jag hade kunnat stanna här och sova hela natten. Här är det helt otvunget, här kan jag bara vara. Alla borde få ha en plats som denna.